Lite mera av en helsingforsbo (men inte helsingforsare)

Kapell, a photo by kotte* on Flickr.

När jag inte upprätthållit mitt skrivande,så blev det bara inte av. Och så började det kännas som om jag inte hade så mycket att berätta om gällande Helsingfors.

Men nu märker jag att jag börjat anpassa mig till staden, och när hösten kommer tycker jag mig upptäcka saker igen. Som att jag inte längre tycker att cyklisterna här är vanvettiga (kanske jag har blivit lite vansinnig?) och att det finns (igen) en massa intressanta små detaljer. Nu funderar jag på om jag borde börja fotografera hus i Helsingfors, för det finns så många fantastiskt fina hus med fina detaljer. Jag känner mig anpassad, så kanske det bara gällt att lära sig vissa omärkliga regler för att passa in. Som att man aldrig ska gå på cykelvägen. Och att det är onödigt att vänta på grönljus om det inte kommer bilar. Och så har jag vant mig vid att det finns mycket folk överallt, speciellt i centrum. Globalt sett är det ju inte mycket folk, men när jag, efter en två månaders paus, reste till Åbo igen, insåg jag hur tyst och tomt det är där om man jämför med "storstan".

Denna helg har varit den första på fyra månader som jag har varit ledig i Helsingfors. Förra helgen hälsade vi på hos mamma och pappa, och alla helger före det har jag jobbat på Fölisön (bilder kommer?). Det har varit skönt att ta det lungt och i lördags promenerade jag via Råholmen in i centrum med Grisen. Jag valde på flit stigar och små vägar som jag aldrig förr promenerat och upptäckte bland annat att begravningsplatsen och badstranden ligger mycket, mycket närmare varandra än vad jag trodde. Lite äckligt, tycker jag.